Krapperup och skifteslandskapet


"en smakfullt redigerad skrift, som bl.a. för en intressant diskussion kring frågor avseende skiftesverksamhetens konsekvenser för byggnadskulturen" RIG Kulturhistorisk tidskrift

"Genom sin detaljerade rekonstruktion av bebyggelsestruktur och byggnader har Ranby bidragit till att ge en tydligare bild av ett komplicerat förlopp, som ofta beskrivits schablonartat...Till studiens förtjänster hör också att den är välskriven och väldisponerad" Scandia Tidskrift för historisk forskning

Att se 1800-talets stora och omvälvande agrara bebyggelseförändringar som en följd av skiftena är, liksom bilden av byar sprängda genom myndighetsbeslut och bönder tvingade långt ut i enskildhet, en förenklad skildring av ett komplicerat och mångskiftande förlopp. Undersökningen i boken Krapperup och skifteslandskapet visar att de processer som omvandlade bylandskapet med dess in- och utägor till ett enhetligare landskap med en mer spridd bebyggelse, både var flera, varierande och ändå sammanhållna av vissa tydliga utvecklingstendenser:

  • Den enskilde bonden, inte bara godsherren, var aktiv i processen.
  • Protester mot utflyttning från enskilda bönder har inte kunnat beläggas.
  • Även i en oskiftad by kunde man bo ensamt. 100 meter till närmaste grannar var inte ovanligt.
  • Då det fanns en statlig utflyttningshjälp och då kostnaderna för en utflyttning belastade samtliga ägare i byn lika, kan det ha varit en fördel att bli utflyttad, ett tillfälle att med ekonomisk och arbetsmässig hjälp kunna förbättra sitt byggnadsbestånd.
  • De utskiftade gårdarna moderniserades tidigare än de gårdar som låg kvar i byn.
  • Nya byggnadssätt och material kom att användas i de utskiftade gårdarna.
  • Frälsebebyggelsen flyttades inte alltid så som skiftetsprotokollet föreskrev. Över frälsebebyggelsen rådde godsherren och han kunde i princip möblera sina ägor efter eget huvud.
  • Bebyggelseförändringarna som följde efter skiftena var minst lika omfattande som bebyggelseförändringarna under skiftena.
  • Vid laga skifte i de undersökta byarna revs 36 % av bygårdarna. Under 1800-talets senare hälft revs 47 % av de kvarliggande bygårdarna.  

Exempel på hur en gård kunde byggas om efter att den skiftats ut från sin plats i byn. Till vänster gården före skiftet, en fyrlängad korsvirkesgård med smala längor, och till höger den nya utskiftade gården med moderna byggnader i gråsten, tegel och korsvirke.

Samma gård men helt annan planlösning före och efter skiftet. Till vänster den oskiftade gården 1825 och till höger den utflyttade gården 1842. Den gamla gården revs, materialet togs tillvara och en ny gård uppfördes av det gamla timret. I den gamla gården var boningshuset placerat i norra delen av gårdsfyrkanten och i den nya i den södra, sannolikt en anpassning till det omgivande landskapet.

Ytterligare ett exempel på hur en gård kunde byggas om i samband med skiftet. Till vänster före och till höger efter.




Den skånska gården var en bebyggelseenhet i ständig utveckling. Den byggdes om och till allt eftersom behov uppstod eller förändrades. Här ses gården Bräcke nr 4 och hur den förändrades under 1700- och 1800-talet. Boningshuset är gråmarkerat.