Krapperups kvarnar och kvarnmiljöer

Av ortnamn tillhörande Krapperups insockne gods, såsom Mölle och Möllehässle, framgår att kvarnar funnits i området sedan senmedeltiden. Kartor och kartbeskrivningar omtalar ett flertal sedermera försvunna husbehovskvarnar under 1600- och 1700-talen.

Under två år i mitten av 1700-talet byggde Krapperup nya vattenmöllor. Eftersom byggnadsarbetena är ytterst väldokumenterade kan källmaterial användas för frågeställningar rörande arbetsorganisationen: hur dåtidens hantverkare arbetade, hur de rörde sig mellan olika uppdrag, hur arbetskraften uppbådades, vilka byggnadsmaterial som användes, var de hämtades och i vilken omfattning.

Forskningen om Krapperups kvarnar har både givit generell bebyggelsehistorisk kunskap och redskap att användas i en antikvarisk praktik och diskussion rörande bevarande och rekonstruktion av kvarnbyggnader. Ett aktuellt exempel finns på Krapperups marker där godsets största vattenkvarn, Vattenmöllan, är föremål för renovering.

Projektet Krapperups kvarnar och kvarnmiljöer har delfinansierats av Gyllenstiernska Krapperupstiftelsen och redovisas i det kommunala bokverket Höganäs historias andra del – Kullabygden mellan istid och kommunreformer.

Vattenmöllan - ett pågående forsknings- och restaureringsprojekt

 

"Tisdagsmorgonen den 23 maj 1758 var en solig och vindstilla dag i Kullabygden. På godset Krapperup planerades dagens arbeten i jordbruket och trädgården. /---/ Godsherren själv, Petter Gotthard von Kochen, tog dock inte del i detta arbete. Han var upptagen med sitt för tillfället mest betydande projekt, byggandet av en helt ny kvarn i byn Vattenmöllan ett stycke norr om Krapperup."

Följ med godsherre von Kochen till bygget av Vattenmöllan 1758.

I nr 4 2015 av tidskriften Gård & Torp skriver Caroline Ranby om renoveringen av Vattenmöllan. Läs artikeln här.

Projektet Krapperups kvarnar och kvarnmiljöer presenterades i samband med Nordiskt Slotts- och Herrgårdssymposium på Krapperup 2013. Läs Caroline Ranbys paper till symposiets session II.

Nordiskt Slotts- och Herrgårdssymposium 2013. Foto: Krapperup

Projektet Krapperups kvarnar och kvarnmiljöer tar sin utgångspunkt i en klassisk antikvarisk frågeställning: HUR BEVARAR MAN EN ÖVERLOPPSBYGGNAD, en byggnad som inte behövs eller fyller någon funktion? Överloppsbyggnaden i fråga är Vattenmöllan, vilken vi ser här på en bild från 1929. Vattenmöllan är Krapperups gamla vattenkvarn som byggdes 1758. Möllan bytte ägare 2003 och den nye ägaren ville rädda kvarnen från totalt förfall som då hotade.

Men hur gör man med en kvarn som i princip bara består av ett skal och några svårtolkbara rester av en kvarnstol? Så här såg det ut i Vattenmöllan i början av projektet.

Av både ekonomiska och kunskapsmässiga skäl blev lösningen en ideell förening, som slöt avtal med kvarnens ägare. Därmed tillkom Föreningen Vattenmöllans Vänner. Målet var i första hand att rädda kvarnen från ruin, i andra hand att rekonstruera det som en gång varit och i tredje hand att sprida kunskap om möllan och möllans renovering. Projektet kring Krapperups kvarnar har alltså en direkt praktisk avläggare i Vattenmöllan och projektets resultat kan delvis avläsas i renoveringen av kvarnen.

För att påbörja en renovering av det här slaget behövs naturligtvis både kunskap och förståelse för byggnaden och dess kontext. Det var en rad frågor som behövde besvaras. I vilket historiskt sammanhang tillkom Vattenmöllan? Varför byggdes kvarnen? Och varför la man ner? Hur tog sig byggnadsprocessen ut? Hur organiserades byggnadsarbetet? Vilka material användes? Vilka hantverkare anlitades?Just att kunna förstå byggnaden i sitt sammanhang var viktigt för föreningen, för att inte hamna fel i renoveringsprocessen. Av samma skäl var det viktigt att efterhand också nå kunskap om den sociala och kulturella miljö som Vattenmöllan utgjort.

Källmaterialet var lyckligtvis rikhaltigt. Byggnaden och spåren i den, kunde kompletteras med en rad skriftliga handlingar t.ex. så fanns kartor, syneprotokoll, arrendekontrakt och inte minst en dagbok som Krapperups dåvarande ägare förde över de arbeten som gjordes på godset, och i den beskrevs dag för dag hur man byggde Vattenmöllan.

Men källmaterial är ju inte alltid lättolkat. Beskrivningar kan vara kryptiska och spår i byggnader förvillande. Risken för feltolkningar är naturligtvis stor. Därför är kontexten så viktig, att förstå syftet med byggnaden, att se den i sitt sammanhang och att jämföra med andra liknande anläggningar. Ett nära jämförelseobjekt fanns i den närbelägna Bärekulls mölla. Det är en något mindre mölla som nu bara kvarstår som ruin och som Krapperup lät uppföra två år innan Vattenmöllan byggdes. Även byggandet av Bärekull är väldokumenterad. Andra jämförelseobjekt återfanns på andra platser i både Skåne och övriga Sverige, men även i Danmark och Tyskland. Ett exempel på jämförelseobjekt är Nymölla från Fyn, som numera är flyttad till Frilandsmuseet…

…ett annat exempel är Blåherremölla nära Maglehem i östra Skåne. Båda dessa möllor har precis som Vattenmöllan tillhört gods, Lykkesholm respektive Christinehof.

Vilka är då resultaten av projektet Krapperups kvarnar och kvarnmiljöer? Framför allt har vi fått en grundläggande förståelse för Vattenmöllan som både byggnad och verksamhet. Byggnaden berättar för oss om dåtidens samhälle, men den ger även ledtrådar i arbetet med att återskapa en fungerande kvarn. Vi har funnit att Vattenmöllan var en förhållandevis stor byggnad med stor kapacitet och två vattenhjul. Eftersom Vattenmöllan tillkom i en tid av befolkningsökning fanns behov av ökad kapacitet och effektivitet. Den nuvarande Vattenmöllan ersatte nämligen en äldre och mindre 1600-talsanläggning. Modellen visar Vattenmöllan och är byggd av Henrik Ranby.

Vattenmöllan var också en av få stenbyggnader med tegeltak i området och den måste ha utmärkt sig ganska påtagligt i landskapet. Byggnadens yttre signalerade både en ekonomisk betydelse, men även en praktisk aspekt, att den rymde en känslig, brandfarlig verksamhet. Men byggnaden markerade även övergången från en äldre tid (1600-tal) med ett landskap fyllt av små husbehovskvarnar, ofta skvaltkvarnar, till en nyare tid (1700- och 1800-tal) när man hade färre och större kvarnanläggningar.

Projektet kring Krapperups kvarnar har också i högsta grad bidragit med praktisk kunskap, exempelvis om arbetets organisation vid byggandet av Vattenmöllan 1758, om vilken specialistkompetens som anlitades, om hantlangare och dagsverksfolk, om materialval och timmerdimensioner. Det är naturligtvis kunskap som både är viktig i renoveringsarbetet, men också för forskning kring dåtida hantverk och hantverksmetoder.

Bärekulls mölla uppfördes av Krapperup 1756 på Kullabergs sluttning. Den kvarstår i dag som ruin. Ovan ses en rekonstruktion av möllans plan med tillhörande möllarebostad. Ritning av Caroline Ranby.